Louise Julin

Ända sedan jag började gymnasiet har antalet vänner i min omkrets minskat. Under högstadiet kändes det som man var vän med alla, trots att man inte umgicks med dom. Lika var det väl egentligen på gymnasiet också, men det var en betydligt mindre krets.

Jag har väldigt få som jag kallar riktiga vänner, såna som jag kan prata med om allt/det mesta. Dock har jag bara en bästa vän, vi har hängt dagligen sedan 7-8:an och hon är den jag kan berätta allt för. Verkligen allt. 

Vi har otroligt mycket minnen tillsammans. Vi skrattar åt allt, kan vara sjukt dryga mot varandra, klaga, gnälla, skrika, osv. Vi kan bete oss hur vi vill mot varandra vilket är det bästa med bästa vänner!