Louise Julin

Jag känner ett stort behov av att tala ut. Jag blir så oerhört äcklad av alla storbloggare som hela tiden ska provocera om det ena och det andra. Nog vet även jag att det "hör till" att provocera när man är storbloggare, men det måste inte göra det. 

Bara för några dagar sedan publicerade Dennis M ett inlägg där han klankar ner på Katrin Z för att hon ska ha uttalat sig om mulliga tjejer som väger 70kg, och varför man ska nöja sig vid den vikten när man kan väga 55kg och vara smal osv osv. Bör jag ens påpeka att han tidigare i år postade ett inlägg som handlade om "hur man vet om man är tjock."? To make a long story short så publicerade han bilder på två tjejer som stod med korsade ben + en bild på sig själv där han står med särade ben, varpå han sedan säger att man är tjock om låren går ihop. 

Menar han allvar? För det första så har han tagit två bilder där tjejerna medvetet står med benen korsade, vilket gör att deras lår självklart går ihop. Det gör det på ALLA när man korsar benen. För det andra tar han en bild på sig själv när han står med särade ben, vilket gör att hans lår självklart inte går ihop. Låren går inte ihop om man särar på benen, det förstår ju vem som helst. 

Till att börja med, varför känner bloggare det där jävla behovet av att provocera? Skaffa fler läsare.. bli kändare.. vad? Bloggbråk är vardagsmat nu för tiden.

Vi, alla som läser de större bloggarna, vet ju om dramat som pågick, och fortfarande pågår, mellan Kissie och Blondinbella. Eller varför inte allt skit som Dessie och Paow brukade skriva om varandra? Dom två kunde ju gå från att vara bästa vänner en sekund till att vara deras största fiender den andra. 

Det finns exempel på större bloggar som är framgångsrika UTAN att provocera. Ett solklart exempel på det är Stina-Lee. Kära nån, hur många läsare har inte hon? Och hon provocerar inte. Hon är en tvåbarnsmamma som helt enkelt bloggar om sitt liv, sina barn, roliga vardagshistorier och allt däremellan. 

Så, återigen, varför känner bloggare behovet att provocera? Nu bör vi väl ändå vara överens om att det inte hör till som bloggare att provocera? Det är vad man själv väljer. Så varför? Antingen måste man ju ha ett jävligt tråkigt och händelöst liv och inte ha någonting att blogga om, eller så måste man ju verkligen älska att skapa konflikter och argument mellan andra människor.

Det värsta av allt är ju dock inte bloggarna själva, det är ju deras läsare. Läsarna är ju minst lika provocerande och hemska! Hur tvistad kan man bli, undrar jag. Vad har slagit slint i huvudet för att man över huvudtaget kan slänga ur sig vad som helst? Vilken sorts gräns är en människa villig att gå över innan det dåliga samvetet kickar in? 

Vad tror ni? Varför provocerar storbloggare?